Det är egentligen tragiskt.
Här vaknar man och ser en sådan här nyhet, och det första man tänker är "well... I ain't surprised."
Jag menar - vi kunde ju alla följa med hennes nedgång. Vi kunde alla läsa om drogmissbruket, de stora come-backsen, de nya nedgångarna och de totala kraschlandningarna. Vi fick se ännu en människa dö långsamt på bästa sändningstid - bara för att hon var en "kändis."
Nå. Jag hade personligen inte någon stor relation till henne, men nog är det tragiskt, ändå. Man kanske kan önska att folk skulle lära sig att... Åh, jag vet inte. Hjälpa i tid, kanske? Inte bara se på och cyniskt tänka "jaha, knarkarkändis."
Eller, vad vet jag. Jag yrar. Men en stjärna, det var hon. Vila i frid, Whitney.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar