Och nu till väderleksrapporten. Det blir halare på Fastlaskiainen.
tisdag 21 februari 2012
Party i dag, fasta i morgon
Japp, ni läste rätt. I dag kommer jag supa min lilla skalle av mig, för att i morgon inleda den årliga påskfastan. För min del ser den ut såsom följer:
Nu kanske ni undrar varför en i övrigt normal kille som jag mittiallt väljer att avstå från det moderna livets tre största njutningar. Svaret är, i bästa nyhednastil, tredelat.
Till att börja med vill jag utmana mig själv och min viljestyrka.
Sedan vill jag må bättre, såväl fysisk som psykiskt och andligt.
Men för det tredje har Calle T slagit vad om att jag inte klarar det. It's on!!! *kastar handsken på golvet och sliter av sig t-skjortan*
- Ingen alkohol eller andra onyttigheter
- Minskad kaffekonsumtion
- Mindre tid framför datorn på fritiden
Nu kanske ni undrar varför en i övrigt normal kille som jag mittiallt väljer att avstå från det moderna livets tre största njutningar. Svaret är, i bästa nyhednastil, tredelat.
Till att börja med vill jag utmana mig själv och min viljestyrka.
Sedan vill jag må bättre, såväl fysisk som psykiskt och andligt.
Men för det tredje har Calle T slagit vad om att jag inte klarar det. It's on!!! *kastar handsken på golvet och sliter av sig t-skjortan*
onsdag 15 februari 2012
måndag 13 februari 2012
Helvete!
Our vision for Grooveshark never included charging users for basic access, but rising costs may force us to shut down in your country as we recently did in Germany.
With your help, we can continue to operate in your country--providing you with millions of songs, playlists, favorites, featured artists, and everything else you love about us.
And yet AGAIN är det företag/organisationer som pissar en i linsen. "Joo, vi är nog gratis för alltid, vi..." My sweet little ass you are!Thanks for your support and understanding
söndag 12 februari 2012
Whitney Houston död
Det är egentligen tragiskt.
Här vaknar man och ser en sådan här nyhet, och det första man tänker är "well... I ain't surprised."
Jag menar - vi kunde ju alla följa med hennes nedgång. Vi kunde alla läsa om drogmissbruket, de stora come-backsen, de nya nedgångarna och de totala kraschlandningarna. Vi fick se ännu en människa dö långsamt på bästa sändningstid - bara för att hon var en "kändis."
Nå. Jag hade personligen inte någon stor relation till henne, men nog är det tragiskt, ändå. Man kanske kan önska att folk skulle lära sig att... Åh, jag vet inte. Hjälpa i tid, kanske? Inte bara se på och cyniskt tänka "jaha, knarkarkändis."
Eller, vad vet jag. Jag yrar. Men en stjärna, det var hon. Vila i frid, Whitney.
Här vaknar man och ser en sådan här nyhet, och det första man tänker är "well... I ain't surprised."
Jag menar - vi kunde ju alla följa med hennes nedgång. Vi kunde alla läsa om drogmissbruket, de stora come-backsen, de nya nedgångarna och de totala kraschlandningarna. Vi fick se ännu en människa dö långsamt på bästa sändningstid - bara för att hon var en "kändis."
Nå. Jag hade personligen inte någon stor relation till henne, men nog är det tragiskt, ändå. Man kanske kan önska att folk skulle lära sig att... Åh, jag vet inte. Hjälpa i tid, kanske? Inte bara se på och cyniskt tänka "jaha, knarkarkändis."
Eller, vad vet jag. Jag yrar. Men en stjärna, det var hon. Vila i frid, Whitney.
tisdag 7 februari 2012
Och nu, en liten reklampaus
måndag 6 februari 2012
"Passa dig du", eller Sagan Om Alltings Jävlighet
Där stod jag då, framför fotoautomaten i Rewell center. Håret var finputsat och mina dyrt ihopskramlade slantar låg färdigt växlade i mina händer. Åtta euro för en fotoserie, som hittat! Speciellt då man, liksom jag, glömt att förnya sitt pass i ett och ett halvt års tid och nu har en resa på kommande.
Så in gick jag, och lydde noggrant fotoautomatens regler för passfoton. Sitt rak i ryggen, check. Se in i kameran med huvudet lätt vridet, check. Neutral min, check. Inga leksaker, vapen eller andra personer på bild, nädu. Åtta euro in i automaten, och sedan fyrades det av. Fyra bilder senare, varav den sista var helt på skoj och lätt oseriös, skulle jag då gå ut för att ta emot det jag trodde var fyra helt olika bilder. Men se, nej - på grund av mitt missförstånd eller automatens jävlighet printades den SISTA bilden ut, som förutom att den var ett totalt skämt med uruselt bildobjekt på sig var fullkomligt oanvändbar för passfoton.
X antal svordomar senare bestämde jag mig. Jag behöver ett pass. Växla lite pengar och ta en ny serie, så har jag i alla fall några (relativt) vackra bilder i min hand. Sexton euro, tack så mycket. Utan jobb, studiestöd eller arbetslöshetsbidrag, thank you very much.
Så. Något så när trött i själen begav jag mig av till polismyndigheten, och efter en tids köande (bittert skrattande åt reklamskylten "hos oss behöver du inte köa, h. polisen") fick jag prata med en glad tant i sina bästa år.
Jag hann redan börja våndas över det faktum att passhelvetet nu kostar 54 euro då hon kläcker ur sig "nä, tyvärr, passfotoautomaternas foton duger inte."
Med tomt stirrande blick ber jag henne upprepa. Jo, det är sant. Fotoautomaternas bilder a) duger inte för passfoton trots att de uttryckligen säger sig göra så, b) de ger fullkomligt felaktiga direktiv (man ska se rakt in i kameran och inte snett som den påstod) och c) objektet är fortfarande fult som stryk och totalt missnöjt med sin bild, men det där sista sade inte hon, då.
Vad lär jag mig av detta? Jo, nu skall jag till en FOTOFIRMA för att ta ett nytt passkort för att sedan betala 54 jävla euro för att förnya mitt satans pass som gått ut för ett och ett halvt år sedan, i akt och mening att resa utomlands om två månader. Sexton euro var totalt bortkastade, liksom närmare tre timmar av min tid som borde ägnas åt att skriva gradu så att jag skall kunna få arbetslöshetsunderstöd (vilket man inte kan få om man inte har gradun färdig) då jag VARKEN har jobb eller studiestöd.
Skjut mig.
Så in gick jag, och lydde noggrant fotoautomatens regler för passfoton. Sitt rak i ryggen, check. Se in i kameran med huvudet lätt vridet, check. Neutral min, check. Inga leksaker, vapen eller andra personer på bild, nädu. Åtta euro in i automaten, och sedan fyrades det av. Fyra bilder senare, varav den sista var helt på skoj och lätt oseriös, skulle jag då gå ut för att ta emot det jag trodde var fyra helt olika bilder. Men se, nej - på grund av mitt missförstånd eller automatens jävlighet printades den SISTA bilden ut, som förutom att den var ett totalt skämt med uruselt bildobjekt på sig var fullkomligt oanvändbar för passfoton.
X antal svordomar senare bestämde jag mig. Jag behöver ett pass. Växla lite pengar och ta en ny serie, så har jag i alla fall några (relativt) vackra bilder i min hand. Sexton euro, tack så mycket. Utan jobb, studiestöd eller arbetslöshetsbidrag, thank you very much.
Så. Något så när trött i själen begav jag mig av till polismyndigheten, och efter en tids köande (bittert skrattande åt reklamskylten "hos oss behöver du inte köa, h. polisen") fick jag prata med en glad tant i sina bästa år.
Jag hann redan börja våndas över det faktum att passhelvetet nu kostar 54 euro då hon kläcker ur sig "nä, tyvärr, passfotoautomaternas foton duger inte."
Med tomt stirrande blick ber jag henne upprepa. Jo, det är sant. Fotoautomaternas bilder a) duger inte för passfoton trots att de uttryckligen säger sig göra så, b) de ger fullkomligt felaktiga direktiv (man ska se rakt in i kameran och inte snett som den påstod) och c) objektet är fortfarande fult som stryk och totalt missnöjt med sin bild, men det där sista sade inte hon, då.
Vad lär jag mig av detta? Jo, nu skall jag till en FOTOFIRMA för att ta ett nytt passkort för att sedan betala 54 jävla euro för att förnya mitt satans pass som gått ut för ett och ett halvt år sedan, i akt och mening att resa utomlands om två månader. Sexton euro var totalt bortkastade, liksom närmare tre timmar av min tid som borde ägnas åt att skriva gradu så att jag skall kunna få arbetslöshetsunderstöd (vilket man inte kan få om man inte har gradun färdig) då jag VARKEN har jobb eller studiestöd.
Skjut mig.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)