Om fantasy, hjältinnor och (det kunde vara) Så Mycket Bättre

Jag är en ivrig fantasy-läsare. Jag älskar starka berättelser, sagor som suger med en in i historien och förträffligt magiska landskap/karaktärer/personligheter.

Därför BORDE jag ju bli lycklig som ett levande svin på julaftonskvällen när genren nu äntligen uppmärksammas så som den nu de facto gör. Heck, merparten av de "nya heta tv-serierna/filmerna" baseras ju på någon fantasybok, tycker jag. Men, ack nej, så är inte fallet.

Som, ALLT nytt är skrivet totalt enligt Formulär 1a. Inga överraskningar där, inte. Jaha, vi har en hjältinna. Jaha, vi har en snygg (men sådär [låtsas] bad) manlig huvudkaraktär. Jaha, vi har någon eller några som Kommer Emellan Dem Och Den Stora Kärleken, sigh.

Och så det där med hjältinnorna. VISST, jag uppskattar storligen att kvinnorna äntligen tagit steget in på fantasy-himlen (förutom de där klassiska maiden-in-the-corner, evil-witch eller girl-with-huge-tataas - karaktärerna), men FAN ändå att vi istället för att skapa kvinnliga karaktärer enligt de gamla, trogna (men ack så mansgrisaktiga) schablonerna nu istället tar efter en ny, ÄNNU vidrigare karikatyr - Mary Sue.

Och de här MANLIGA huvudkaraktärerna, då. Boy, don't get me started on THEM! Som sagt så är jag en stark förespråkare för jämlikhet mellan könen, men VAD hände med de traditionella manliga fantasy-hjältarna? Vad hände med bad boysen, de som faktiskt VAR farliga?

Jo, de klumpades ihop till en enda karaktär, nämligen denna:

Bilden förklarar sig själv.

Allt skulle kunna vara SÅ mycket bättre. Det är allt jag säger.