Läste i Aftonbladet häromdagen att Marcus Birro, Sveriges egna samvete, har fått sparken från Tv4 för att han sökte partiledarposten i Kristdemokraterna.
Inget fel i det, ansåg jag och bläddrade vidare. Men sedan såg jag hur det mittiallt blev ett himla hallå, då killen nu ansåg sig vara a) kränkt och b) utsatt för påhopp mot hans personliga politiska åsikt.
Och medierna GICK PÅ detta. Stackars Birro, skrev de. Utnyttjad av de där jävlarna på Tv4, bara sådär. Snyft.
Inget illa mot Birro. Han är säkert en fin person och allt det där. Och han har - liksom alla andra - rätt att tycka och tro precis vad han vill.
Men han har missförstått. Missförstått, och misstolkar så sakrans.
Det är INGEN påhoppning mot hans personliga åsikt. Han får tänka precis hur han vill. Problemet ligger i att han ville samtidigt arbeta som journalist OCH vara politiker. Och inte nog med det - partiledare, dessutom.
Det skulle inte vara en trovärdig position, åt båda hållen.
Det goda i den här saken måste ju vara att saken nu uppmärksammas, för det finns otroligt många journalister som samtidigt arbetar som politiker. Därför är det lite kontraproduktivt att lyfta upp Fridolin som "ja HAN får ju jobba som journalist fast han VARIT politiker". Märk väl - han var inte båda, samtidigt.
Situationen är ju svår för Birro, självklart. Men i det här fallet har nog Tv4 handlat helt korrekt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar